i hear the wind call your name

Det är hopplöst att vara som mig, eller att vara en typisk svensk tjej som alltid hoppas att det ska vara killen som
ska ta steget att fråga om man ska ses. Ja, för så är det.
Jag skulle inte ha några som helst problem med att fråga om det inte vore så att det står i sveriges grundlagar att det alltid ska vara killen som ska ta första steget. Eller det känns iallafall som att det står i grundlagen för det är i nio av tio fall detta händer.
Att jag inte gör det är för att man känner sig förjävla jobbig att fråga, eller egentligen är det inte själva frågan utan för att utsätta sig för den pinsama studen om utifall att han skulle säga nej.
På detta sätt kanske han tröttnar på att det är bara han som ska höra av sig, kanske är det så att han själv känner sig jobbig genom att höra av sig. Varför inte bara göra det som för stunden känns bäst? varför inte bara gå emot alla svenssons och göra en helt ny grej? Ja, varför inte!

i fortsättningen ska jag försöka undvika att vara en svensson..


nu är det snart dags för en fika,

puss på skinkan


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0