.

Det är hopplöst att vara som mig, eller att vara en typisk svensk tjej som alltid hoppas att det ska vara killen som
ska ta steget att fråga om man ska ses. Ja, för så är det.
Jag skulle inte ha några som helst problem med att fråga om det inte vore så att det står i sveriges grundlagar att det alltid ska vara killen som ska ta första steget. Eller det känns iallafall som att det står i grundlagen för det är i nio av tio fall detta händer.
Att jag inte gör det är för att man känner sig förjävla jobbig att fråga, eller egentligen är det inte själva frågan utan för att utsätta sig för den pinsama studen om utifall att han skulle säga nej.
På detta sätt kanske han tröttnar på att det är bara han som ska höra av sig, kanske är det så att han själv känner sig jobbig genom att höra av sig. Varför inte bara göra det som för stunden känns bäst? varför inte bara gå emot alla svenssons och göra en helt ny grej? Ja, varför inte!

i fortsättningen ska jag försöka undvika att vara en svensson..


nu är det snart dags för en fika,

puss på skinkan

“Cinderella walked on broken glass, Sleeping beauty let her whole life pass by, Belle fell in love with a beast, Pocahontas risked her life for a feast, Jasmine could have had anyone but she chose a poor man, and Ariel, she walked on land.”

det som är skönt med en ovetande blogg är att jag är den enda som vet vad jag skriver, fast att egentligen är det publicerat så att alla männsikor i hela världen kan se det. Så småningom kommer jag nog att berätta den för nån, men i nuläget skriver jag bara för att jag känner för att skriva, skriva lite känslor om det ena och andra. Så jag kan börja med att beskriva mina känslor idag.

Jag har ofattbart ont i magen, känns som att jag vill riva ut allt som ligger där inne och lufta rent. Mina känslor för jobbet är nu riktigt bra. Har haft en mycket rolig fast lugn första vecka på jobbet, jag har lärt känna människor som är helt otroliga. Fått lära mig ännu mer hur man städar och diskar, vilket faktiskt har varit ganska skönt, konstigt nog. Dock är damsugar biten inte den roligaste. Nog om jobb-känslorna. Eller inte, för sen första dagen jag gick upp tidigt har jag gått och lagt mig eller somnat i soffan runt 10. Precis som att jag är helt slut i kroppen, och slut i kroppen kände jag mig också efter första träningspasset på flera månader. Idag har jag träningsvärk i vaderna och det känns skönt att det har hänt något och att jag är igång igen. Mina ångest från i helgen håller på att försvinna, hade extrem ångest efter att jag blivit för full i varamon, men som tur var klarade jag mig fint. Och så känner jag ett riktigt obehag mot alkohol, så det tar nog ett tag innan jag är igång med det där igen. Känner mig mer partyklädsugen och för att träffa människor. Jag är ju inte av den blyga sorten så det bör ju fungera galant utan alkohol. Så nu tar jag som jag gjorde i vintras några lugna månader, med fester där jag är nykter. Så blir både jag och min kropp stolta över mig. Utanför detta mår jag kanonbra. Saknar dock min mamma och pappa som är ute och far, jag har börjat förstå att jag absolut inte kan flytta hemifrån än. För utan min mamma och pappa är jag fortfarande svag, haha det låter så jävla mesigt. Men det är sant och det står jag för, det är faktiskt min familj som står mig allra närmst och som jag älskar mest. Någon dag och någon gång i livet blir nog jag också vuxen nog att släppa mamma och pappa och sluta vara deras lilla flicka, någon gång, någon gång.

jaja, hejs svejs.